2016 fyller Sollentuna Författarsällskap 20 år. Det kommer att firas genom en fest och genom att vi ger ut vår trettonde antologi. Festligt inte minst för mig som är en av grundarna och medverkat i alla skrifterna.
Mitt eget skäl att skriva noveller eller dikter är att jag mår bra av det. Det är självterapi och den unnar jag också andra. Försök, säger jag! Det viktiga är att komma igång! Man kan skriva hur som helst. Slutversionen kan bli utmärkt tack vara den omredigering som ordbehandlingen medger.
Svaret blir ofta en klentrogen blick. Jag är ju inte någon berömd författare, ingen auktoritet. Men nu har litteraturprofessorn och folkbildaren Ebba Witt Brattström kommit till min hjälp. Hon har gjort skönlitterär debut med den här boken:
Boken kallar hon punktroman. Det finns alltså olika sorts romaner. Den är inspirerad av hennes skilsmässa från Horace Engdahl, litteraturforskare och länge sekreterare i Svenska Akademien.
Ebba Witt Brattström har tidigare väckt mitt intresse. Dels är hon är en hängiven folkbildare, dels vågar hon tänka själv. Hon är till exempel feminist men är inte förförd av den feministiska trosrörelsen. Alltså läser jag Århundradets kärlekskrig.
Finner där en dialog mellan en Hon och en Han. Ibland kommer det flera Hon efter varandra, ibland flera Han. Varje yttrande framförs på korta rader, alltså som i en dikt. Boken är på 180 sidor. I samma tryck men med fulla rader skulle texten få plats på 50.
Då och då kommer mellan replikerna något som liknar en rubrik, till exempel:
DÖDSDANSEN
EGENMÄKTIG! FÖRFARANDE
THE TAMING OF THE SHREW
LÄR MIG ATT RUTTNA SOM ETT ENKELT BLAD
En del känner jag igen som citat, kanske borde jag känna igen alla.
Själva replikerna innehåller ofta citat. Jag återger här några få strödda exempel på sådana repliker. I boken står de alltså inte intill varandra så som de gör här.
Hon sa:
Du är översymboliserad i mitt liv.
Liksom jag i ditt:
Fallisk moder.
Hu.
Was nun kleiner Mann
Han sa:
Jag har alltid velat vara
Il capo di capo.
Hon sa:
Känner du dig i bann.
En pervers bekännelse
Som jag inte hör. Men inte du heller.
Din ideologi är mig så främmande.
Din maktpolitik outhärdlig.
Le repos du guerrier
Hon sa:
Jagar
Penthesilea
Kassandra
Sapfo. Inte Pallas Athena
Sprungen ur
Pappagudens huvud.
Han sa:
Vårt äktenskapliga debacle:
Högmodets giftermål med Avunden
Avlade vreden.
Hon sa:
Du hatar mig.
Mor per me non ha per me non ha
Vad är det Hon och Han anklagar varandra för? Det är frågan jag ställer mig när jag slutat studsa på alla citaten. Då ser jag att Han anklagas för att anse sig själv vara mer värd, för att inte ha tagit samma ansvar i hushållet och för att ha slagit henne. Hon anklagas för att inte respektera eller ens acceptera honom som han är.
Efter punktromanen står Appendix med källan till varje citerad rubrik och till varje citat i replikerna. Litteraturvetaren och folkbildaren har inte kunnat nöja sig med den skönlitterära texten, och det är den nyfikne läsaren mycket tacksam för.
Efter punktromanen står Appendix med källan till varje citerad rubrik och till varje citat i replikerna. Litteraturvetaren och folkbildaren har inte kunnat nöja sig med den skönlitterära texten, och det är den nyfikne läsaren mycket tacksam för.
Ebba Witt Brattström gett mig ett utmärkt stöd för mitt budskap: man kan skriva på vilket sätt som helst!
Kommentera gärna inlägget! Den som klickar KOMMENTERA här nedan får helt enkelt upp mejladressen till mig och skyltar alltså inte på bloggen.
KOMMENTERA
