Hundra hedrade entreprenörer / Hundred honoured entrepreneurs

In my English nutshell

Svenska Dagbladet runs a section Näringsliv which means trade and industry. 

Now 100 entrepreneurs have been presented and each reader invited to point out a favourite.

I read the list with this question in mind:

Have the list composers remembered the women?

They had remembered them! From the 18th century onwards.

I voted for Sofia Gumælius. 
In 1877 she started the first advertising agency in Sweden and manned it with women.  

Roligt initiativ: svd.se/ate ! Jag går igenom listan på 100 entreprenörer som presenteras. Till att börja med tänker jag inte på vem jag vill peka ut som min favorit. Läser bara med den här misstanken levande:

Har kvinnorna glömts bort?

De var inte bortglömda! Varken av de 97 som SvD valt ut eller av läsarna som fått förtroendet att föreslå ynka 3.  

Av de som föreslagits av läsarna hade Wilhelmina Skogh, född 1849 blivit nummer 1.  Fattig och från Fårö började hon hon vid 13 års ålder som barnflicka i Stockholm, gick över till restaurang och byggde sedan upp ett hotellimperium med Grand Hotel och dess Vinterträdgård som kronan på verket. 

Bland de 97 finns många intressanta kvinnor och män – och par! Kvinnan bakom mannen har lyfts fram i en rad fall, t ex Lars Magnus och Hilda Ericsson som drog igång Telefonaktiebolaget L M Ericsson. 

Bland de 100 fäste jag mig särskilt vid Albert Bonnier som 17 år gammal gav ut sin första bok 1837: Bevis att Napoleon aldrig existerat. Kanske dags för ett nytt förlag som provocerar människor att ifrågasätta!

Jag röstade emellertid för Sofia Gumælius. 1877 startade hon Sveriges första annonsbyrå och valde i huvudsak kvinnor när hon bemannade den. 

Man kan börja undra hur länge det dröjer innan någon hen-fundamentalist vill ha bort orden bemanna och bemanning. Kanske det dröjer lite längre nu när Ulla Murman är en av de 100. Hennes merit för att stå där är att hon trots hårt motstånd lyckats bygga upp Manpower.

Varför beslöt jag till slut rösta på Sofia Gumælius? Kanske därför att jag omedelbart efter studentexamen 1946 började arbeta på en annonsbyrå, drygt tjugo år senare fick insyn i den branschen som vd i Sveriges Marknadsförbund – och då gjorde upptäckten att reklamfolk har lättare än reformdrivande journalister att hålla sig till rimliga etiska regler.

KOMMENTERA