måndag 25 januari 2010

"M hämtar stöd hos feminismen" – vilken?

Plötsligt gäller den ena nyheten efter den andra jämställdhet
– det var första raden i mitt förra inlägg.

Då berättade jag bl a om hur sju moderata kvinnor, ett borgarråd, ett regionalråd och de övriga riksdagsledamöter, reagerat mot att Per Schlingmann, partisekreteraren, öppnat möjligheten att kvotera till bolagsstyrelser. De protesterade och hänvisade då till att partiet alltid velat utgå från individen, inte från gruppen.

Idag visar en nyhetsartikel i SvD med titeln M hämtar stöd hos feminismen att det finns fler bekymmer i ett parti som håller på individens frihet att besluta. Artikeln har skrivits av Lena Henell och gäller flera intressanta ämnen.

Artikeln utgår från en intervju med Hillevi Engström, "feminist och Moderaternas jämställdhetspolitiska talesperson". Hon presenterar den nya jämställdhetspolitik som M hoppas vinna kvinnliga väljare med i valet 2010.

Artikeln är intressant från flera utgångspunkter. Den utgångspunkt jag väljer nu är begrepp som valts. De har förbluffat mig, och jag är inte den ende som förbluffats.

I samma artikel intervjuas Gertrud Åström, ordförande i Sveriges kvinnolobby och tidigare ledare av S-regeringens jämställdhetspolitiska utredning. Hon konstaterar att M "accepterat könet som social konstruktion" och använder "ord som könsmaktsordning och genus".

Hillevi Engström själv talar om "feministisk analys" och framhåller att att moderaterna inte "väjer" för den. Partiet har haft "beröringsskräck" i fråga om feminismen, i synnerhet formuleringar som varit ”vänsterladdade”.

Detta förbluffar mig eftersom Hillevi Engström verkar tro att det finns en feministisk analys. I själva verket finns det ju flera. Några av dem företräds av falanger som konkurrerar mycket skarpt med varandra. Det går inte att grunda program på feminism utan att tala om vilken sorts feminism som inspirerar.

Gertrud Åström förbluffar mig lika mycket. Hon tolkar de nya signalerna så att Moderaterna "har tagit till sig av den forskning som finns". Med det uttalandet röjer hon att hon själv bara tagit åt sig av den forskning som gäller "könet som social konstruktion" och "könsmaktordning". Hon har med andra ord avstått från att ta intryck av den hjärn- och perceptionsforskning som visar att det också finns genetiska faktorer bakom könsskillnaderna.

Att även Hillevi Engström tycks tro på "könsmaktordningen" innebär ett bekymmer för Alliansen. Det begreppet var "utgångspunkt" för S-regeringens jämställdhetspolitik men Nyamko Sabuni fick den utgångspunkten bytt mot en bättre grundad som stimulerar till prsonligt ansvarstagande.

Själv har jag inte kunnat finna någon verifierbar grund beskriven för begreppet "könsmaktordning". Jag har inte ens kunnat finna begreppets ursprung och ursprungliga definition. Då har jag ändå efterlyst detta på den utmärkta lista som drivs av Nationella Sekretariatet för Genusforskning och vänt mig till politiker som kan ha varit med om att introducera begreppet, bl a Margareta Winberg och Bengt Westerberg.

Denna M-nyhet liksom nyheterna jag berättade om i mitt förra inlägg ger mig verkligen stoff att komplettera och förbättra det manuskript som jag lagt ut på nätet:
Kvinnor och män, roller och kön.

Jag är mycket tacksam för invändningar och synpunkter som hjälper mig att förbättra manuskriptet ytterligare medan jag letar efter en förläggare.